Idag för tre år sedan fick Moa äntligen träffa sin lillebror för allra första gången. Det var ett möte vi aldrig kommer att glömma. Hon hade fått välja precis vad hon ville i affären som hon skulle ge till sin nyfödde bror, hon valde en bitring. Väl på BB kom en osäker men väldigt stolt syster. Första gången hon fick hålla honom var obeskrivligt känslosam. Då var hon lika gammal som han är NU. Igår firade vi Måns treårsdag. Tre hela år, jag vet att det låter klyschigt, men vart sjutton tar åren vägen? Min lilla plutt på 4150 kg kom ut med kejsarsnitt och han hade de goaste, rundaste kinderna. Min första kommentar var om hans tjocka armar om han var en flicka eller pojke brydde jag mig tydligen inte så mycket om. Han var en kopia av sin storasyster, idag är han mer en kopia av sin far. Snällare & envisare pojke får man leta efter. Han har berikat våra liv och bevisat att det går att älska sitt andra barn precis lika mycket som sitt första. En tanke som iallafall slog mig några ggr innan han kom till oss. Hur ska jag kunna älska min nya bebis lika mycket som jag älskar Moa? Men från första ögonblicket smalt vi alla. Varje dag får vi oss hjärtliga skratt av hans kommentarer eller bara hans sätt att vara. Du är vår S O L S T R Å L E!
TACK till alla ni vänner & familj som har grattat Måns på hans stora dag. TACK för alla fina paket och TACK för att ni finns. Ni betyder mycket för honom och för oss andra tre i familjen såklart!
