Tänk att min dotter numera är sju år. Vart har tiden tagit vägen? Jag minns fortfarande dagen hon föddes som om det var igår. Vilken lycka när jag & pappa M fick hålla i henne för första gången. Döm om vår förvåning när vi inser att hon faktiskt är en liten bebiflicka och inte en liten pojke som vi hade varit säkra på i nästan 9 månader. Hon var och är såklart fortfarande den finaste flickan på jorden. Hon var så liten och nätt, lite svart hår på huvudet och såklart helt perfekt. Man såg så tydligt redan då att hon har mammas lilla näsa & pappas form på ögon. Minns den speciella känslan jag hade när vi för första gången kom hem efter dagarna på BB. Allt var så himla tyst, vi var nu tre stycken som klev över tröskeln & vårt liv hade förändrats för alltid. Nu är vårt hem allt annat än tyst men det är så det ska vara med en sjuåring och en fyraåring. Moa är såklart vårt ALLT, alltid full av energi och glädje. Lite myror i brallan dock, men vilket barn har inte det ;)
TACK för att du är den snällaste & finaste storasystern till din lillebror. TACK för alla skratt du ger oss varje dag & TACK för att du finns i vårt liv....!
