Ja, ungefär som Puh uttrycker sig kan man väl säga att jag också känner. Förutom det där sista, att jag är stolt över det. Jag är inte så speciellt stolt över att jag INTE under några omständigheter kan sluta att äta godis. Om det är så att jag skulle få 1 miljon så skulle jag nog ändå inte klara det. Och jag blir lika arg på mig själv när jag kommer ut från affären med en godispåse i min hand. Jag behöver inte ens vara sugen!
Jag har (observera) har varit väldigt duktig på att inte äta godis på veckodagarna men har jag en gång börjat så är det svårt att gå tillbaks till den där förnuftiga handlingen. Om dem har gym på hotellet i Egypten, då kommer jag komma hem "fit" igen. "Igen" menar jag som för typ 100 år sedan, när jag var yngre, tränade 5-6 dagar i veckan, kunde äta hur mycket jag ville utan att bry mig, innan två barn har skurits ut från min mage. När jag & min BBF S känner oss fula och lite tjocka brukar vi alltid plocka fram våra gamla semesterbilder. Som te x när vi var på Cypern, 48 kg tunga. Vältränade kroppar och utstående boobs. Det är ju tur att man har något att gotta sig i, jag menar det var ju inte SÅ längesedan? Eller jo, det var det!!!
Men varför är magen det enda jag tänker på hela tiden, att den måste vara "snygg"? Varför är jag inte arg på mina ben eller min rumpa? Varför är jag bara arg på min mage - stackars den, den gillar ju mat, chokladbollar, kakor och lösgodis!!!
Nu ska jag äta lite groddar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar