Idag för två år sedan kom en liten knubbig varelse på nästan 4300 gram in i vårt liv, vår son. Mina första ord när jag äntligen fick se honom var "vilka tjocka armar han har, vad tjock han är" Det där knubbiga håller fortfarande i sig, han är allt lite rund och god vår lilla prins. Och han är såklart det bästa som har hänt oss. Från den dagen tills nu har gått så fruktansvärt fort, hela 2 år. Känns på ett sätt som om det var igår jag satt i soffan och kämpade med amningen, prinsen hade ont i sin lilla mage eller när han började krya sina första steg.
En lycklig tvååring som endast hade önskat sig "keet från tomten" och "glass i keeten" blev väckt av skönsång. Han blev minsann pigg & glad på en gång. Studsade upp i sängen och började öppna, fick hjälp av storasyster såklart med öppnandet. Dem allra bästa presenten var apan. Det berättade han iallafall för alla. När jag började fundera på vilken apa han egentligen menade förstod jag ingenting. Apa, han fick väl ingen apa?
JO, på födelesdagskortet.... GRATTIS min bästa & finaste skatt!!!
Måns bugar & bockar för alla fina paket, besök och telefonsamtal som han har fått på sin tvåårsdag. På lördag blir det kalas igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar