Idag blev det träning, vilket känns jätteskönt. Imorgon kommer jag väl antagligen inte kunna gå men vad gör det? Det är det värt isåfall. Som ni vet så är min träning inte så konsekvent, det blir lite då och då numera. Men vet ni, jag tror att min kropp tycker att det är skönt att vila, den vill inte träna så ofta mer. Den tycker att det är skönt att gå utan blåmärken och skönt att slippa vara mör, enda in på skelettet. Det tror jag... Fast ni kanske förstår att jag försöker intala mig själv detta iallafall. Kanske för att döva mitt dåliga samvete för att jag hellre äter en bit brieost istället för att gå till SATS. ;)
Idag tränade jag Body Pump tillsammans med fina Grace -
Martina och bästa
Sofia. Jag och Sofia har känt varandra i 32 år. Vi är systrar utan samma föräldrar! Under alla dessa år som vi känt varandra har vi ADRIG tränat tillsammans, förutom under Sofias korta fotbollskarriär. Sofia har aldrig varit tjejen som gillat att träna eller gå ut och ta en löprunda. Man kan vara snygg & piffig ändå, utan träning och det är hon ett levande exempel på. Vi har helt enkelt haft olika intressen - och det har till viss del gjort att vi kompletterat varandra så bra. Men så idag bad hon mig följa med. Kändes både kul och konstigt på samma sätt - hur ska förresten det gå till utan att vi ska börja fnittra?
Det gick faktiskt alldeles utmärkt!
Sofia är som sagt piffig, rosa och älskar urringningar. När träningen ska börja tittat jag på henne där hon står, brunbränd, urringad, rosa naglar och med Hermes på armen. Vad har hon på läpparna?
-Asså, har du läppstift på dig?
- JA
- Oh MY GOD......
Hon kontrar:
- Det är bara DU som kan ha ett band i håret när du tränar.....
(Smalt pannband, sådant där som vi "coola" fotbollstjejer har på huvudet) ;)
Syskonkärlek!
