Minibilder men vad fasen :)
Här ser ni huset i Thailand som mor & far håller på att bygga. Nu börjar det likna något, men det är fortfarande en del kvar att göra. Förhoppningsvis är det klart när vi ska dit i december tillsammans med S, J & O. Det ska bli SÅ kul, speciellt för barnen. Tänk då är mini M redan 9 månader. Tiden går så otroligt fort.
Jag lyfter på hatten för alla ni som är ensamstående. Jag beundrar er verkligen!
Jag har varit själv med barnen 4 dagar nu och är helt totalt slut. Det går i 120 % hela tiden och det är tjat, gnat, bråk, skratt & gråt och allt detta får man gå igenom själv utan en hjälpande hand. Även om mini M inte är så stor så kräver han ganska mycket endå. Många säger - nästa gång är det din tur (mamma) att resa någonstans. Men det skulle aldrig hända, jag hade inte kunnat åka bort från mina barn i en hel vecka, även om jag vet att de är i trygga händer hos pappa. Varför är det annorlunda för pappor? För de måste ju längta lika mycket som vi mammor skulle gjort, eller?
Ser inte fram emot ännu en regning dag imorgon. Vad hände med sommaren & det fina vädret? God Natt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar