Hål i öronen*

Idag tog min lilla skatt hål i sina öron. Hon har pratat om det hela sommaren om att hon ville göra just detta. Och nu äntligen tog vi med henne. Jag var nog mer nervös än henne till en början.... Hon såg lite orolig ut när hon tog fram "pistolen" men avskräcktes snabbt när hon skulle få välja örhänge. Sedan sa det "K L I C K" Inte en min till en början, sen kom dem, tårarna. Hon blev SÅ ledsen och mitt hjärta brast. Jag kom precis ihåg känslan själv. Men jag visste också att den känslan snabbt skulle försvinna och att man bara skulle känna det som om öronsnibben var fyra ggr större. Kommer ni ihåg?

Iallafall så har jag två väldigt envisa barn varav en envis dotter (fått från sin far) som "ALDRIG i livet" skulle göra ett till hål. En lite sen ställdes det till med så man blev alldeles svettig!!! Vi fick helt enkelt gå ut allesammans och ta lite luft. Övertalning/förhandlingen pågick säkert en timme tills vi tillslut återvände..... för att betala för ett hål..... När vi väl stod där inne satte jag mig med Moisen i knät och frågade igen om hon var säker på att hon inte ville ta. Inga protester, tjejen kom snabbt och tvättade och "K L I C K" så var det andra hålet också gjort. Tårar kom, och jag kan lova att den lilla flickan som satt och klippte sig kommer ALDRIG att vilja ta hål i sina öron. Tjejen kom med två klubbor och då var allt helt plötsligt som vanligt igen!

Men nu till något som gnagt i mitt huvud under dagen:

Under tiden vi var där inne förta gången satt en kvinna som såg vårt lilla äventyr. När vi senare kom tillbaks för att betala för ETT hål kom kvinnan ut. Gick fram till mig och sa:

- Du vet, man behöver inte ha två hål i öronen. Det går utmärkt att bara ha ett.

- Ja, det vet jag men jag tycker bara att det är så synd för att hon ville ju så gärna (vi har aldrig uppmuntrat henne till detta).

- Hon vill säkert ha prinsessor & slott också. Att ha ett hål i örat är helt ok, man behöver inte två hål. Eller hur???

Jag vet inte om det är jag som är känslig men j-vla kärring!!!

Varför råkar jag alltid ut för sådant, att andra, okända folk kan säga till mig hur jag ska handskas med mina barn, påpeka si eller så (?) Jag har dock en teori, jag är som ni kanske vet 32 år men ser dock yngre ut. De tycker säkert att jag är en ung mamma som inte vet hur man ska uppfostra sina barn. I detta fallet trodde hon väl säkert att jag hade tvingat stackars skatten dit. Blir så arg på mig själv eftersom jag ibland har svårt att finna ord i dessa situationer. HÄR TVINGAS INGENTING!!